Rolf Jonsson, Byvattnet har lämnat detta jordeliv och byn har blivit en person fattigare. En farbror som jag minns väl sen då jag var liten också. Då va man dit å hälsa på och fick se hur han slöjdade näverprylar nere i snickeriet. Spännande tyckte man då! Sen målade han tavlor också.
Ibland när man hälsade på bjöd Elsa och Rolf på såna där stora, gröna, runda godisar. Geléaktiga typer....Finns det någon som äter marmeladkulor nu för tiden??
Här kommer artikeln från när ÖA hälsade på i Byvattnet för ett tag sedan:
Dubbelt firande för Elsa och Rolf Jonsson i Byvattnet
Elsa och Rolf Jonsson får äta mycket tårta närmsta tiden. I dag fyller Elsa 75 år och två veckor senare fyller maken Rolf 80.
– Tårta och smörgåstårta måste det vara, säger Elsa.
Elsa Jonsson kommer och öppnar dörren i gummistövlar. Hon förklarar att de har haft en vattenläcka och att allt är helt blött inne. En rörmokare arbetar för fullt för att stoppa läckan.
– Tänk att allt ska hända just nu, jag som tänkte städa fint inför kalaset, säger hon och ropar uppför trappen på sin man.
– Roffe, du måste komma nu.
Solen skiner men träden som omger makarnas tomt ger skön skugga. Trädgården har många krypin och lockar till utforskning. Vackra sommarblommor finns åt vart håll man ser. Det märks att naturen är viktig för dem båda.
– Att vara i skogen, det är det bästa jag vet, säger Elsa och pratar om ett lugn som hon finner där.
Rolf håller med, han vill gärna ut och plocka bär trots att risken för fall är stor när man går ut med käpp bland snåren.
– Men man är ju tjurig också, säger Rolf och ler.
– Man blir det när man blir äldre, svarar Elsa.
Rolf Jonsson har bott i Byvattnet hela sitt liv. Han berättar att han växte upp på andra sidan sjön i ett hus utan vatten. Två spisar gav dem värme, men det var kallt. Det var också långa promenader till skolan, han missade inte en dag men fick skäll för att han var sen någon gång av en oförstående lärarinna som inte förstod hur långt bort i skogen han egentligen bodde.
Efter skolan jobbade han först i plantskolan och sedan på SJ som reparatör. Under den tiden träffade han Elsa. Hon bodde i Nybyn i Sidensjö. Det var på fars dag 1957.
– Vi skulle fara på bio i Örnsköldsvik, men det blev inget av det för jag var förkyld, säger Elsa som berättar att det var Rolfs vita bil hon först föll för.
– Den var så grann. Men till slut så blev det kärlek i alla fall, säger hon och skrattar.
Blev du kär i Elsa på en gång?
– Ja, säger Rolf och ser på sin fru.
1959 flyttade Elsa hem till Rolf och hans föräldrar och dottern Marianné föddes. Elsa tyckte inte att det var någon lätt tid först att bo med svärföräldrarna. Då bodde de i en stuga. Det var först ett år efter bröllopet 1974 som de flyttade till huset där de bor än i dag.
Det är ett kreativt par som båda tycker om att pyssla och slöjda. När Elsa inte håller på med trädgårdens blommor har virkning och stickning varit ett stort intresse. Rolf slöjdar i trä och näver, och har alltid varit en duktig tecknare. Han berättar hur porträttlikt han tecknade redan som ung. En elak förvaltare blev ofta föremål för hans karikatyrer.
– Jag har nog målat över 200 tavlor, men inte modernt inte. Det ska vara natur, säger han och förklarar att han är en djurvän.
– Jag gillar inte att skjuta älg, säger han.
1964 var Rolf Jonsson med om en olycka i arbetet då han var nära att bli överkörd av ett tåg. Efteråt kunde han inte ställa sig upp. Det var ryggen som hade tagit stryk och han fick bära korsett. Men någon operation har det inte blivit trots att han än i dag har han besvär av återkommande ryggskott.
Efter olyckan blev Rolf erbjuden jobb i Stockholm hos kungliga järnvägen för att han var så duktig på att teckna. De ville att han skulle rita kartor. Men Rolf sa nej.
– Han ville inte lämna mig och jäntan, säger Elsa och familjen blev kvar i älskade Byvattnet.
Även Elsa har haft problem med kroppen, främst knäna efter flera somrar med plantsättning. Hon har också haft diskbråck, cancer och har reumatisk värk som flyttar runt i kroppen. Och nu måste hon operera ögat för gråstarr.
Så att fylla 75 respektive 80 år känns, säger de.
– Man orkar inte allt man vill, säger Rolf.
– Det var roligt när man var ung, men vi har roligt i dag med – tillsammans. Eller hur Roffe?
Rolf nickar, sedan går han och hämtar några föremål som han har slöjdat. Maskdosor, sockerskål och en flätad näverväska. Allt är gjort med noggrannhet och kärlek till materialet.
– Det är en duktig man, säger Elsa med stolthet i rösten.
Rolf i spelartagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar